HALLOJ!

Nu är bloggen åter i bruk.

Det fanns först inget genomtänkt uppehåll, det bara hände.

För livet hände.

Livet kom mellan.

Beslut skulle fattas.

Saker skulle ske.

Tankar skulle sorteras.

Tiden bara gick.

Och en process pågick i mig 24/7.

Pö om pö kommer jag delge mina tankar kring det.

Den här veckan sker en milstolpe i livet.

Jag fyller 40!

Jag är lugn o tillfreds.

Min "livskris" har ju pågått innan, 

så nu känns saker bara spännande.

40 IS THE NEW 20!

NO PAIN NO GAIN

Eftersom jag hör i huvudet hur viktigt det är att jag håller ned min vikt genom att röra mig aktivt, så var det bara att bege sig ut på promenad. Den typ av promenad jag varje dag gör då jag inte tränar hos Anki.

En promenad som varierar mellan 4-7km varje gång. 
Ibland traskar jag en mil, men det är inte så vanligt som det borde bli. 
Idag skulle jag använda Runkeeper för promenad.

Idag började starkt powerwalk ,men fick för mig att göra ett avbrott på Stalands. Jag behöver alltid ett mål att gå mot.

Efter det besöket fortsatte jag mot nästa mål, Långseleringen, där jag vill bo. Jag brukar ta den lilla höjden ett-två varv och ned igen. Så vidare bort till Nälsta och sedan mot Vällingbyhöjden, där jag också vill bo.

Idag kom jag inte till V-byhöjden för när jag var som längst bort, hemifrån, slog bröstkorgssmärtan till som hårdast. Inte håll eller så. Utan det här är SMÄRTA mellan revbenen där leden går, längst ut på revbensbågen.
Det går alltså knappt att andas och absolut inte svänga med armarna. 
Går knappt att förstå.

Bild:privat

Bild:privat

Jaha, vad gör jag nudå? Jag måste ju hem. No pain No gain. 

Det var bara att köra på. Jag kan ju inte gå stel i höger arm då spänner 
jag ju hela kroppen och det gör ju ännu ondare. Måste skaffa en ny "träningskorsett" i rätt storlek som "trycker ihop" revbenen.

När jag kom till V-by bestämde jag mig att gå till hälsokostbutiken 
och handla Acai-dryck. Mycket antixodanter och annat nyttigt. 
Bästa att köra på! Snabbt in och snabbt ut!

Avslutar med trappor ned och upp! 

Kollar Runkeeper - Inte toppresultat, men jag ska inte slå på mig själv, 
nu ska jag klappa mig på axeln för att det gick bra att komma hem.

ANDRA CHANSEN

Bild.Svt.se

I helgen som gick hade Mello sin "andra chansen".

Robin och Anton gick till final och denna cougarmama blev nöjd. 

Alltid kul med nya tillskott på stjärnhimlen 

och Robins röst är en gudagåva. 

Sen kan han behöva tagga ned ett par hekto. 

Han är ung, han lär sig. 

Alla verkar tycka att det är givet med en andra chans i Mello. 

Är det så i resten av livet?

Att alla tycker det är så självklart?

När det kommer till kritan?

I så fall öppnar jag upp för min andra, tredje och fjärde chans.

SMÅA FÖR DOM MED GIGANTISK PLÅNBOK

Söndag kom med ett oerhört stort behov av att gå fort, powerwalka,

och att prata prata prata.

Ringde min tantfika-vän och vi begav oss till Ängby. 

Dels för att ta oss igenom naturen , spana på snygga hus, 

gå fort och sedan kunna fika på Gateau när vi blev frusna.

So we did.

Jisses, vad vi halkade runt, snorhalt och broddar som inte funkar.

Powerwalken innehöll allt utom power.

Bild: Småa

Då upptäcker vi att det är visning av de nybyggda stadsradhuset av Småa.

Korsningen av Norra o Södra Ängby, längs högtrafikerade Bergslagsvägen.

Husen som vi tidigare hånat priset för. Smala radhus i tre plan, 

ca. 154kvm, för 7.3 millar. 

Småa var från början ett företag för medelklassen som också med 
små medel kunde köpa sig ett hus och skapa sig ett hem för sin familj.

Citat:
"Det började redan 1927 under namnet Stockholms stads småstugebyrå, då de första självbyggarna 
reste sina 231 småhus i Olovslund och Åkeshov strax utanför Stockholms centrum."

"Affärsidén är att inom Stor-Stockholm initiera, utveckla och genomföra attraktiva prisvärda bostadsprojekt med möjlighet för kunder att skapa sina personliga hem genom egen medverkan."

"Moahahaa!
Folk kan ju inte vara kloka.
Svindyrt!

Husen precis vid bergslagsvägen, 
vid korsningen, avgaser, oljud, 

ingen tomt, för litet kök osv."

Eftersom jag står i Småa-kö sen ages-ago, 
i princip så pass länge (1968) att jag står först i kön 
och får av erfarenhet välja och vraka i läge och placering.

och Väninnan är husletande, så ville vi in på visningen.

Givetvis har de valt att ta det huset 
som är längst från bergslagsvägen, närmast villaområdet 
och är mest attraktivt.

Jättesnyggt inredd. Mina bilder nedan gör det inte rättvist.
Vi gick runt och tyckte upplägget för en liten familj eller ensamt 
par som inte har ont i knän eller rygg var bra. Skulle absolut trivas. 

Stilfullt inrett och fint ljusinsläpp med stora fönster m.m.
Men absolut INTE till priset av 7,3 millar.

Då kom dråpslaget som fick oss att hamna i gapflabb.
Mäklaren som stolt visade runt måste ha stått framför spegeln och övat.
För hur kan man utan en min och i all självklarhet säga att just detta hus längst in på gatan hade ett pris på 8,5 millar.

Tack och Hej!

Vi halkade ut från huset i chock.
VAD var det som var värt 8,5 millar i detta radhus? 
Det fanns inga hyperspeciella finesser, inga guldkranar, 
ingen öppenspis, ingen tomt, ingen städerska, kock eller butler. 
Och läget? Ängby -JA! Läget -NJAE...

För 8 millar får jag ett fristående hus med lite större tomt, 
designinredning, öppen spis m.m. någon helt annanstans, 
t.o.m. i Stockholmsområdet.

Vad har hänt med SMÅA?
Hur tänkte man här...

Bild:privat

VECKANS VÄNNER

Förra veckan började med lunchhäng (gäddhäng) med mina funnygirls. 

Vi skrattar jämnt hysteriskt, så pass att den ena av oss alltid tror att 

vi ska bli utkastade. Men icke. 

Däremot satsade vi föredömligt på porslinskross och "knivhugg". 

Ingen ska säga att vi är lätta att vara med, 

men vi är hilarious tillsammans.

Sedan följde veckan av Vallentinbesök, jobb och sjukgymnastik.

Så kom äntligen fredagen och TANTFIKA med en annan kär gammal vän 
som inte vill visa sig mer på bild, 
(då blev det hennes nya förlovningsring.)

Och herregud så tråkiga våra fikaval var. 
Själva ätandet hade inget fokus, utan prata i min på varandra 
och lyssna tills öronen blödde var mer vår melodi.

Vi avverkade livets alla innehåll; förlovning, giftemål, skilsmässor, husköp, barn, jobb, drömmar, semstrar,hälsa, ohälsa. 
Allt som vi kunde klämma in på 120 min.

Bild:privat

UNDERBARA KOLLEGOR

Bild:privat

Bild:privat

Efter att ha haft jättefina dagar på jobbet, där psyket fick sig en jätteboost 

av att få gosa med Benny o Holger, de bästa killarna jag vet. 

Alltså hela kroppen fylls av kärlek och lycka, omhändertagande 

och en massa gos.Röstläget går upp en oktav och leendet 

går inte att motstå.

Och grabbarna gillar att röja o mysa på jobbet. Benny har fått mer att göra sedan Holger kom. Han har gått upp på heltid kan man säga. 

Ständigt hålla koll på vad den lille gör. Och vad vi gör med Holger.

A och O är att alltid hälsa på Benny först, annars blir han sur. 

Rätt ska vara rätt, han var här först.

PETA INTE PÅ MIG!

Bild:privat

Kortisonets utfasning gör så ont i kroppen. 
Konstaterade tillsammans med min sjukgymnast att det 
troligen kommer vara en tröskel var sjätte vecka 
med en utjämning efteråt. 

Suck. 

Jaja, bara att tugga i sig.

Jag vet ju vad det är. Jag har valt det själv.
Får tänka på fördelarna det ger 
och hoppas att det bara går vägen.

Men ge f-n att peta på mig för det gör ont 
i exakt varje led, muskel och benhinna.

Just sayin'!

POMPdeLUX I VÄNINNAS CHATEAU

Bild:Privat


Igår var jag hemma hos M, på fashionvisning av danska Pompdelux.
Ett barnklädesmärke som växer sig starkare i Sverige.

Jag skulle mingla, inte handla.
Yeah right!

Helt Bedårande!

Bilder: Pompdelux. Collage:privat

7 mars öppnar deras nya webshop,

då har alla chansen att ekipera sina småttingar.

Titta på vår/sommarkollektionen 2013 här, 

lovar att du blir kär.

Bilderna nedan visar lite plagg som fick följa med hem.
De tillhör Pompdelux.

VÄNNER

Bild privat

När goda betydelsefulla vänner väl lyckas ses
är det som om ingen tid hade gått sedan sist. Love.

Bild:privat
Och en gåva från Snö of Sweden fick jag också av fina Lotta.

Bild:Privat

Sedan upptäcker jag att en annan waybackvän till mig har lagt upp
en av mina gamla bilder som sin profil på FB.
En inskannad bild från -98/99 som jag hade med mig till USA.
En bild som bara betyder glädje och vänskap.

Ps. Det är 15 år på mig mellan bilderna, 4 klädstorlekar,
11 kg och 40 cm hårlängd.

SURT SA RÄVEN

Bild: FB

Ibland så avfärdar jag naturliga sätt att ta hand om själv. 

Det gjorde jag aldrig som ung. 

DÅ var det ett evigt experimenterande 

och nyfikenheten vad hög.

Jag ville testa och se om håret blev blondare av citron,

huden lenare av avokado,huden peelad av farinsocker etc.

Så där höll jag på. Läste VR och testade.

Inte konstigt att jag blev en Body Shopare i så många hår. Hail the fruit!

Som sagt, det är inte så mycket av sånt här idag.

Men så blev jag influerad av några gamla vänner på FB 

som just hade lagt upp denna bild ovan och testat.

De var nöjda med sitt resultat. Fniss och fnys..

Äh, det var väl bara å testa dåra.

In med en citron i frysen, fram med honungen...

Ned i badet, ånga ansiktet och sen...

Oj vad surt, dubbel-oj vad kletigt...

Men vänta lite här...

huden blev såklart jättelen av honungen 

och citronen rensade något och gjorde huden lite renare.

Fick en klar flashback från övre tonåren.

En trea av en femma.

My point, med allt det här att jag nu återigen bryr mig.

Fint som snus.

PUSTAR UT

Efter surmuttrat och sedan gormat till alla i min närhet 

var det skönt att ensam få städa bort stökångesten här hemma.

När dammning, dammsugning, svabbning, tre maskiner dylik tvätt 

blivit hängd och två soppsäckar till återvinningshuset blivit lämnade, 

var det dags för en långpromis till Coop Forum i Vinsta 

och inhandla till veckan.

Säg hej till FlugUfot!

Bild.privat

Jisses så skönt det var ute. Mmmmm...

Bra där Mama, att du tog vagnen med istället för att släpa kassar. 

Bra där!

Å vad skönt det var att städa ut gammal lukt, grus och damm...

kommer..bli så skönt att komma hem igen...

Tankarna maler på ditten och datten...

Humöret har genast gått upp igen.

Städat . Promenad. Egen tid. Vila. Läsa.

Japp, de två sista ska jag göra nu.

SÅ TYPISKT MIG

Bild:privat

..att återigen läsa ihjäl mig i självhjälpsböcker. 

Fast nu går det liksom mer åt pipsvängen än vanligt, 

eftersom jag har så svårt att läsa en text och förstå vad det står. 

Att ta till mig. Får läsa om och läsa om.

Allt pga utmattningen säger läkarna, hjärnan har inte återhämtat sig än.

 Men det är bra att öva koncentration och fokus på olika saker. 

Att ge sig på böcker utan bilder är väl som att vara aktiv löpare 

och skjuta sig själv i foten. Så jädra onödigt liksom.

Nåja, nu sitter jag här och gottar mig i min självömkan, 

som om jag behövde det?!

Tror att det är en del av bearbetningen jag håller på med. 

Beslut är fattade och steg ska tas och jag har nog mer 
böckerna som facit, pepp och avcheckning att jag är på rätt väg 

och inte gör några misstag på vägen. Nåja..

Övriga övningar som jag gör är memory, 

lägger pärlplattor för koncentration o fokus, 

Sodoku för aktivt öva matematiska steg, 

wordfued för att skapa ord o koncentrera mig. 

Ser småfilmer på lilltroll för att komma ihåg bebistiden, 

ser bilder från de senaste tio åren för att påminna mig om saker 

som försvunnit ur hjärnan etc etc.

Så då vet ni vad jag gör imorogn efter den 
där uschliga städningen som måste göras...

EN LÖRDAG I BILDER

Bild: Google

Först Fika med lilltroll på byns äldsta kondis, sedan KnatteBio 

och sist bok/filmlån på Bibblan.

Älskar bibblan! Och utbudet är mer uptodate än man kan tro.

Bild:privat

Efterlängtad prinsesspresent för att hon var så duktig hos läkaren igår. 

Den som längtar efter något fint...får eh... plastskor...

Eftersom lilltroll har, sedan några veckor tillbaka, 

dansorgie till Lena Ph på Spotify, så fort tillfälle ges. 

Gissa då om lyckan när jag hade "bandat" Ph:s program igår.

Som hon fick dansa till idag. 

Hon hämtade micken och sjöng, 

sedan ville hon att Ph skulle sjunga i hennes mick.

Bilden är ju stage:ad av mig för det var så roligt att visa.

Sedan grillad kyckling med älskad sötpotatis....

jo idag är det lördag då får jag unna mig kolhydrater...och ja, skinnet togs bort....

Självklart skulle det prinsessas efter middagen, IGEN.

Och visst är jag partisk, när jag säger att lilltroll är sötast i Universum.

AMEN VA FAN!

Dagen började så bra med en duktig tös hos ögonläkaren.

En vanlig syntest som slutade i stort A i både syn och uppförande.

Vilket betydde mycket med tanke på hur trostsig och jobbig fas 

hon är i just nu.

Sedan lite småhandling och hem för att invänta ett bokat telesamtal 

från stressrahab. Nu skulle ett beslut komma. 

Pirrigt.

Vad nervös jag blev. Nästan illamående. 

Mycket står på spel. Någon övrig plan finns inte satt 

och jag känner att allt hänger löst. 

Det känns jobbigt att bara gå och vänta på ett svar.

Klockan blev ett. Ingen ringde. Nähä.

JAG ringde, de tre olika nummer jag fått. Ingen svarar.

Jag lämnar meddelande överallt. Smått förbryllad och slutligen irriterad.

Vad nonchalant.

(Äsch lite nonchalans gör väl inget, för hon är väl ändå liten, svag och har ingen åsikt, ELLER?!!)

Spänd väntar jag en timme. Två timmar.

Ingen ringer.

Bild:Google

Nä nu jävlar ringer jag igen.

Och NU svarar hon...

"Ojdå", hon svamlade på om missad tid, att hon varit sjuk 

och inga beslut fanns tagna i hennes beslutsgrupp.

"Och nu vet du att sportlovet är nästa vecka 

och oturligt nog för dig så är jag ledig då!"

Okej.Suck.Fucking surprise.

"Så när hör jag något från er?"

"Ja, det blir om två veckor."

"Tack, hej."

My God, den sk utredningen som ska avgöra OM jag ska få gå i stressrehab 

 som ska ta max tre veckor kommer nu resultera i 7-8 veckors väntan.

Så typiskt mig, känns det som.

Om jag nu ska måla fan på väggen så kan jag just ge mig 17 

på att det blir ett nekande.

Har ni sett Falling Down?!

Just asking...

Bild:Google