Pst...Jag är tillbaka

Bild: Privat

Jag skulle inte blogga. För jag hann inte, kände lågt engagemang, hade svag röst, kände press, för att om man ska ha en blogg ska man vara antingen fyndig, rolig, seriös, on top of things, ligga steget före och framförallt vara ÄKTA.

Jag fick tunghäfta. Hela kroppen knöt sig.

Och jag insåg att jag är ju helt ointressant. Vad har JAG att säga? Jag är ju ingen.

Jag lade av instantly. (jo jag blandar språk)

Sedan kom den STORA kollapsen i 180.(mer om det sedan)

Plötsligt upptäckte jag, för någon månad sedan, att det åter finns ett behov av att bli hörd.

Framförallt få ut alla tankar som huller om buller finns där inne och trängs något så fördärvat.

(Kanske jag kan sortera lite. Kartoteka en aning.)

Bild:Google

Insåg att jag har fått tillbaka min röst. Tro mig, den börjar bli stark igen. Och blir det som jag vill, så blir den högre än innan.

Jag börjar i små bloggsteg. Ibland en text, ibland en bild, troligen inte på mig, ibland en sång som säger något om hur livet är.

Jag är opålitlig. Man vet aldrig hur länge det kommer pågå. Just nu är jag på rälsen iaf.