My Cup of Everything

Okej, nu sitter jag här och bara är.
Har ledig dag som man säger på mitt jobb, som betecknas med ett stort L på schemat.

Som jag har längtat efter denna dag. Gnuggat händerna, gnislat tänderna,
dreglat som vargen när han tänker på hur gott det ska bli att äta upp rödluvan.

Mannen lämnade lilltrollet på förskolan (jag är helt o-PK och säger dagis) och åkte sedan på egen välbehövlig paus, sista semesterdagen. Sådana är vi ibland. Vi vilar ifred från varandra. Samlar ork och tankar på egen hand.

Fy fabian vad gott mitt svindyra-nymalda-mellanöstern-kaffe-från-saluhallen-i Sthlm-som-maken-köpt smakade.
Fy fabian vad god min knäckemacka med lagrad stark ost blev.

Vad mysigt att solen skiner.
Vad najs att jag kan sitta och läsa igenkännande och skratta högt åt "Men vi knullar ju ändå inte" av Ann Söderlund.

Men nu då?!
När rastlösheten stiger.





Är det nu jag ska vara lilla fransyskan och slita fram dammsugaren
och annat städmaterial? Köra av hemmet tills jag stupar?
Är det nu jag ska rensa sommarkläder mot höstkläderna?
Rensa bort kläder som lilltrollet växt ur?
Sy i namnlappar?
Rensa igenkloggade avloppet?
Skura ugnen?
Frosta av frysen?
Safta och sylta?

Jag borde.


Nej, jag får inte!!
Jag ska vila. Sitta här, pilla mig naveln, invänta min beställda ansiktsbehandling.
Sjunga med i alla radiolåtar utan att skämmas.
Dricka en kaffe till. Tills jag får kaffedarr och vibrerar ut ur huset av mig själv.

God dammit!


Because I'm worth it!