HO HO HO HO

Bild:privat

Försöker vara duktig. Inga sötsaker till mig. 

Vad gör man då? 

Går bärsärkargång i skafferiet efter lilltroll enda godis. 

Vad gör man inte för lite bokstäver o djur... 

ho ho ho ho....får duga.

FREDAG I KORTHET

• Dagis är stängt för planeringsdag.
• Barnavd på Biblioteket med lilltroll. Lämnat 20.000 böcker och lånat 10.000 nya. Typ.
• Handlar födelsedagspresent och blommor inför morgondagens kalas.
• Möter mannen och intar god lunch. Direkt magsmärtor. Fick vara värt det.
• Ger varuhuset ett bidrag och handlar överdragsbyxor, fleecebyxor o pyjamas till lilltroll.
• Åker hem till morfar, hämtar de glömda äpplena och 35 år gammalt barnskoj från källaren.
• Leker med det hemma. Plus pärlplattor, lego och lässtund med nylånade böcker.
• Städar, fixar, tvättar, viker, bloggar.

Och så håller det på - i all evighet.

ÖVERGREPP?

I torsdag, gjorde jag kanske det läskigaste jag varit med om i mitt "sjukhusliv".
Gynbesök, tandläkarbesök, förlossning, hand/benoperationer -SLÄNG ER I VÄGGEN!
Det absolut läskigaste jag gjort är en GASTROSKOPI. Snacka om övergrepp.

En timme tidig sittandes i Sabbatsberg väntrum. Den ena efter den andra ropades upp.
Jag underhåller mig med "death by google". Nervositeten kryper inpå.

Sedan är det min tur. Och jag blir sådär klämkäck och skojar med personalen. Pratar om väder och vind.
Blir intstruerad, men ej erbjuden lugnande och jag frågar inte. Men ber om barnslangen, blir nekad.

De kommer in med stora ormen som ska ned i halsen på mig och paniken kryper inpå...
Och den där bitringen skrämmer mig också.

"Tänk på att andas och svälja när vi ber dig. Hulkningar är ingen fara"

Bild:Google

Bild:Google

Svalgsprayen smakar starkt och domningen kommer snabbt. Läskigt.
Jag får ligga på sidan på en dregellapp. Bitringen in. Sedan kommer stora ormen.

Retningen i halsen kommer omedelbart!
Jag kan varken andas eller svälja. Jag vill bara kräkas konstant och hulkar, hulkar.
I det ögonblicket lägger både sköterskan och läkaren en hårdare hand på mig för att jag inte ska röra på mig.

Paniken är ett faktum!
Jag sliter efter slangen och försöker storögt resa på mig.Jag vevar t.o.m efter läkaren som stoppar allt.
Sprattlar som en fisk på land.

När slangen är utdragen gråter jag hejdlöst. Jag kände mig så utsatt. Och att hela undersökningen är ett övergrepp på mig. Låter kanske lite konstigt, men aldrig, trots andras varningar, kunde jag ana detta läskiga.
Personalen försöker lugna mig och erbjuder mig lugnande och ett nytt försök.

Totalvägrar! Ni får söva mig!

Absolut. På nytt besök. Med ny remiss. Tillbaka på ruta ett. Suck.

Gråtandes och sjukt ställd av denna upplevelse åkte jag hem. Aldrig har väl hemmets väggar känts så sköna.

STÖVLAR PÅ SULFA AV - HURRA!

Bild:Google

Idag -tisdag -regnar det otroligt mycket. Men vad gör det? Stövlar på!

Och det bästa av allt - Sulfa av! Nu kommer jag må bättre, det vet jag bara!

HURRA!

WHAT'S UP IN MY HOOD?

Strax efter 22, onsdag, när vi lagt oss för kvällen, så hörde vi en skottlossning.
Fyra snabba, men solklara pistolskott! Det gick inte att ta miste på.

...Eh....what's up in my hood?!

Genast sökte vi efter info för att få det vi hörde bekräftat. det tog en stund med sedan var en kvällstidning nyheten på spåren.

Och sedan kom en mer uppdaterad version på nätet.(länk via bild)

Bild:Expressen

Dags att återigen ta upp tanken på att flytta till något säkrare plejs för mitt lilltroll att bo på!

Inte alls stressande, inte alls!

MR MIYAGI TROTSAR FROSSAN

Det här med bananflugor!!

Fy, usch och blää!

Det är bland det snuskigaste jag vet, en fixidé jag har.

Varför uppstår dom? Och så snabbt?! Utrota dom små liven!

Varför finns det ens banan i mitt hem?! Maken och lilltroll tycker guleböjen är kul.

Klappar frebrilt med händerna efter flugorna. Dö! Dö! Dö!

Å tillråga på allt har jag världens hacka-tänder-frossa, så hela jag klappar med kroppen!

Men jag lovar att de rackarna dör, för jag är Mr Miyagi-snabb. Nästa gång ska jag utmana mig själv med rispinnar!

STOPP OCH BELÄGGning

BOKSTAVLIGT talat!

Jaha!
DÄR kom samtalet från Reumatologen som jag väntat på!

Dessa Sulfabiverkningar är för många. SLUTA GENAST! Blodvärdet är sämre!!
Utslag, klåda, blåsor på tungan, buksmärtor, illamående,kräkningar, något gul i ögonvitorna är inte okej.

Värst är ju de vidervärdiga buksmärtorna, klådan och blåsorna som kantar sig på tungan. (Se SALT).

Bild:Google

Slutar omedelbart så nu ska de väl avta.SKÖÖNT! Jag hade givetvis rätt hela tiden!
Då är vi tillbaka på ruta ett då. Tjohoo i tallegrenen!

ORGINAL ELLER INTE

Bild: Rachel Zoe Wrap Collar Cape 6985k 

Nu behövs lite rolig ytlighet också! Inte bara depp!

Bestämde mig för ett tag sedan att en cape till hösten vore fint.

<-----Inspirationen kom härifrån.

Bild: MQ Adele Cape 1299kr

Bild: LaRedoute 999kr

Men insåg ganska snabbt efter att ha prövat två inköp att cape kanske inte är något för mig ändå.

Får liksom inte till det där med ärmarna. Och kragarna blev också ett problem, veck hit och dit och de coola spännena gick knappt att få till utan strypkänsla.

Hm...Kanske är en vanesak? Men känner jag mig själv så hamnar den bara i garderoben. 

Så det blev till att lämna tillbaka bägge försöken. Men skam den som ger sig.

Väskan från LR är jag dock riktigt nöjd med. Piggar upp mig nu i höst!  :)

Bild: Dsquared2 8470kr - Inspiration!

Bild: LaRedoute 899kr

NY DAG NYA TAG

Bild:Google

Dagen i korthet, varken mer eller mindre.

• Lämna blodprov. Nya blodvärden o levervärden ska utvärderas. 
• Promenix - Judarn.
• Tänka.
• Fikastund -Gateau -Ängby.
• Hämta påsar med äpplen hos pappa.
• Hämta lilltroll.

Bild:Google

OFFERLAMM OCH ENERGITJUV

Att göra sig själv till ett ynkligt offerlamm är inte så smidigt. Rent av osmakligt.
Inte är det så att jag älskart.

Bild:Google

HUR blev det här jag?


Vill verkligen gräva ned den här offerkoftan. Den är trång och stickig.

Dessvärre får jag inte av mig koftan just nu, för den är samtidigt varm och tröstsam.


För vem ska annars bry sig? Alla är upptagna med sitt.

Vem vill umgås med en sjuk energitjuv, som likt en vampyr suger musten ur er?

Som lever livet genom er, för att det egna är för snurrigt.

Vem vill umgås med någon som inte orkar bjuda till?

Som inte har något att ge.

Som inte orkar duga som hon är, när hon för en stund i livet är ett offerlamm och en tjuv.


För vem ska trösta knyttet?

KANSKE, KANSKE INTE

"Kanske någon hör mig idag.
 Kanske ser.

 Kanske jag ler.

 Kanske, kanske inte."

DET HÄR MED EGEN TID

är ett alldeles för stort ämne att avhandla på några sketna minuter. Och inte alldeles genomtänkt.

Men... fick höra av en bekant att hon inte ALLS kunde förstå sig på det här med behovet av 
"egen tid" när man har barn. Hon har ju själv barn, är ensamstående och fick nu alltså stå sitt kast.
Att vara med sitt barn är "bara roligt".

Eh...jaha. Nähä.

Men då kanske vi ser på saken lite annorlunda. För mig handlar det om att ladda batterierna, att fylla på mina depåer, så jag kan orka vara en god, engagerad mor. Everyday of the year, liksom.

"Jag vet inte vad jag ska hitta på då, allt blir så tråkigt."

Ja, eller så är det precis det som man behöver, ha lite tråkigt för en stund, låta hjärnans stimuli vila eller ge den det stimuli som den bara kan få för att du bryr om dig själv en stund. I viloläge.

Fridens lilja.

Bild:Google

TA MIG SAMMAN FÖR LILLTROLL

Peppar mig själv till ork. Idag ska jag vara mysmamman som ska ge sin dotter en dag av bubbelgum!

Tar lilltroll in till Kulturhusets barnavdelning - Rum för Barn.

Lyckligt lilltroll susar runt, helt övertänd, bland böcker och utställningsbyggnader.
Finner en uppbyggd klätterdel och klättar järnet.

Bild:privat

Hon är inte blyg det minsta.
Svältfödd tar hon kontakt med andra barn och blir totalt förtvivlad när de barnen, efter en stund, måste gå hem. Själv är hon helt slut men kan inte varva ned med en bok som andra barn.
Gastar och skriker när vi går därifrån, hon kan aldrig få nog.

Jag önskade inget hellre än att ha någon att dela stunden med.

Efter en relativt bra lunch på Kulturhuset beger vi oss till det stora varuhuset. Vilket misstag.
Djävulskt mycket människor. Va`? Ska ni också köpa lego? Ur vägen!

Bild.Privat

Lilltroll ska minnsann inte ha något, hon ska bara leka med det uppställda legot som finns.
Tar genast kontakt med en pojke o pappa, berättar och domderar hur leken ska gå till.

Jag vill inget hellre än att gå därifrån. Den roliga mysmamman är som bortblåst. Här står nu en sur häxa! Orken slut.Urvriden som en disktrasa.

Lockar med att köpa lego och jag fattar fortfarande inte hur jag kunde gå med på det egentligen, eftersom trollets sida också var den värsta man kunde skåda.

Nåväl, 2 legoinköp senare somnade trollet i vagnen, och hemfärden blev lugn. Med röda klippande ögon försvann jag, helt slut in i dimman.

Kvällen blev som den blev. Med noll tålamod för en tvär unge blev det mycket "räkna-till-tio".

Men vi somnade som vänner, lilltroll och jag. Vi somnade i min säng innan nio.

ODJURETS MAKT

har gripit tag i mig MER. Kan vara för att resten av kroppen kämpar på med sitt. Så att knoppen inte får vila, hämta andan. Djävulskt att känna sig sämre igen.  
pisspotta får man bara säga i garderoben, som lilltroll säger.

Hela den här veckan har gått åt till återhämtning. Varje dag.
Godnatt innan nio och godmorgon runt sexochtrettio.
Något annat har inte fungerat. Fysiska smärtor och hjärtats oro.

Lite jobb, lite avsked, lite avslut, lite kontroller, lite nystart, lite förvirring, lite krångel, lite tjat,lite bråk, lite gråt, lite lämning, lite hämtning, lite handling, lite mat, lite smärta. Men en mycket stor känsla av tomhet har kantat min vecka.

Så pass att jag nu lagt FB åt sidan. Min enda kontakt med "riktiga världen", som har blivit allt annat än riktig.
När folk bara kan läsa om mig istället för att ta någonsomhelst kontakt, ja då är man illa ute.
Jag är illa ute.

Jag tar inte heller kontakt. För just den här veckan och förra, så har odjuret tagit över. Jag kan inte.
Mina händer är som kättade och munnen igensnörpt. Inuti exploderar hjärtat med ett HALLÅ!

Bild.Google

TINNIE & FINOLA

Bild:Indiska

Imorgon jobbar jag vidare med hösttema i varma färger.

Bild:Indiska

Sköna stickade plagg och färgglada leggings.

NEDRÄKNING

Bild:Cancerfonden.se

PUSSEL SMUSSEL

Bild:Google

10ggr terapi via vårdcentralen. Sortera, kartoteka och gå vidare.

Kände ganska snabbt att det är en annan form av terapi jag behöver.

 Min saknade pusselbit är HUR-pusselbiten, inte VARFÖR.

Blev rekommenderad en KBT-lady, som ska hugga tänderna i mig, vrida ur mig.

Ge mig verktyg att få till den där pusselbiten.

RIDDERSVIKS TORPCAFÉ

Bilderx3:Privata

INTE ZUMBA MER HAKUNA MATATA

Söndag.
Äntligen skulle jag få gå på det efterlängtade Zumbaträningen som jag funderat  länge på att testa, men aldrig blivit av. Vill inte gå själv. Men nu var det en av mina kära kusiner som bjöd med mig, alla kusiner skulle testa.

Bild:Google

JIPPIE!  NOT!

Efter att jag vommerat utanför stadens simhall på lördagen, med min dotter oroligt tittandes på mig, Insåg jag att ett häftigt Zumbapass aldrig skulle gå vägen utan en kräkning. Limiterad. Skit också. Vill inte kräkas på Balance, nixpix. Avboka. Suck.

Måste inse att ta det mera Hakuna Matata.

Bild: Google

Svärmor ringde. Kunde vi ta en fika? "Frisk luft och promenad." De ville så gärna träffa minitrollet.
Ät ni, jag kan titta på. Det blev en tur till närliggande Riddersvik. Med hembakat och mys utanför torpcaféet.
Oerhört gott fika, smakade på lite olika tallrikar, fick sedan ta smärtan. Kunde vara värt det?

70% BRÅK 30% LEK

Tillsammans med min väninna bestämde vi att en playdate för våra döttrar vore en bra idé.

Med facit i hand, vete 17 om det blev så lyckat. Mest osämja och gråt. Suck. Vilken jobbig kväll.

Men att umgås med mina stora gudbarn var sååå trevligt....

Privat

GALEN GALLA, ELLER?

bild:Google

Ultraljuddags.

Tre gånger kommer tre olika sköterskor och frågar om jag är Angela?!

Nej, Nää, Icke. Nästa gång någon frågar efter Angela, ska jag banne mig svara ja, för att se vad som händer.Uppenbarligen är hon försenad denna Angela?!

Min egen röntgenläkare är en kvart sen. Halv nio kliver en bister man ut i läkarkläder och frågar efter mig.

"Varför är du här?" Älskar verkligen intelligenta, psykologiska läkarfrågor, gör bara "ditt" jobb, okej?!
"Jag har magsmärtor och min HL tror ev på stenar i gallgången..."
"Mediciner?"
"En uppsjö!" (beskriver vilka...)

Röntgenläkaren smetar en varm gel på buken och sätter igång. Undersökningen går snabbt, det gör extra ont på vissa ställen, men han finner inga stenar eller misstänkta förändringar.

Vet inte om jag ska känna lättnad eller besvikelse över att problemet inte är löst.

"Sluta ät alla dina mediciner så ska du se att din mage mår bättre!"

No shit Sherlock!

"Ska göra mitt bästa!"

Lämnar röntgen och det sista jag hör; "Är Angela här?!"

BLIR GALEN

Bild:Privat

Fan är ordet.

När jag äntligen kände styrkan i mig. Modet i mig. Viljan i mig.

När det äntligen gick bra på jobbet, gick bra på träningen. Gick bra hemma.

När jag gladde mig åt att hösten skulle bli bra.

Då kommer ett jävla bakslag!

Total trötthet och magvärk utan dess like.

Vad nu, liksom?

Kunde jag inte få gå fri ett tag? Njuta av det som funkade runt kring mig?

Fan.

Gick till doktor Peace som pallperade magen och jag kräktes nästan på studds.

Vi var ense om att det är medicinbiverkningar på magsäcken.

Men försäkerhets skull beställdes det ett ultraljud över galla, lever och bukspottskörtel.

Så att "inget" sitter i vägen?

Även en Gastroskopi beställdes och det togs nytt blodprov. Blodvärde. Lever. Njurar.

Vi pratade om bakslag, som kommer komma igen. "DU måste acceptera det!"

Vet inte vad jag ska tycka?! Men hitta något dårå för faen!

"Du bör inte äta tung mat, minska eller plocka bort kött, pasta och bröd. Ät soppor och passerat."

 Yummy!

Ps. Finns ork passerat på burk också?

BACK TO BASIC

Hösten gör sitt antågande och så gör den svenska melankoliska rösten i mig. Älskar att höra sånger på svenska.
Älskar att lyssna på Melissa Horn, Lisa Nilsson,Winnerbäck, LeMarc, Kent mfl när vinden viner, golven är kalla och nästan inget kan trösta ett hjärta.

Så flytta på er Popdivor, glassiga sommarlåtar och halvnakna män som försöker rocka till det. Ni äger mig resten av året. Nu måste höstens depplåtar få ta plats, innan julglam och pepparkakor tar över.

Ser fram emot Sara Dawn Finers svenska platta "Balladen om ett Brustet Hjärta" av ingen mindre än Mistermareng himself! Ingen har väl kunnar undgå hennes senaste singel "Nu vet du hur det känns".

Lånad av Grand

Btw, vill gärna gå  se Sarah Dawn Finer, Rennie Mirro och Karl Dyall i deras Julshow Happy Holidays, på Grand Hotel f.o.m. November.

LÄMNA STHLM?

Med återkoppling till mitt förra inlägg om "Vänner"...
Att lämna Sthlm - Det är en återkommande tanke. Att bryta upp och lämna det invanda.
Att lämna sten, betong, hets, boskapsfös i tunnelbanor, hetsjakt på det senaste osv.

Men det är just det. Bryta det invanda som är det svåra. Gräset är inte grönare på andra sidan och jag kommer inte finna total bliss i lilla Köping, eller någon annan mindre stad.

Nyktert försöker jag se på min romantiserande bild av att bo i en småstad. I ett litet hus med äppelträd i trädgården, där man tar hand om gamla och unga. Där gång och cykelavstånd ger allt. Där man är vänner och pratar med sina grannar, i mataffären och i badhuset. Är det verkligen så?!

Men vart är det då? Halmstad? Sundsvall? Visby?

Jag står där i tunnelbanan, magen knyter sig, längtar bort. Glor på tavlorna.
Om jag faller för tunnelbanereklamen, att det är i Nyköping man ska bo, nära till stad, skog, strand - de tre S:en! Blir jag lycklig då? Harmonisk? Ett med naturen? Centrerad? Balanserad? Total blisserad?

Troligen inte. Men den som inte prövar, vet inte. Kanske skulle lämna Sthlm ändå...

"...för vad vi än kallar det, så är det bara ett långsamt farväl....."

"VILKA ÄR DINA VÄNNER?"

Härom dagen hade jag ett gott "twitter-samtal" med en svensk välkänd blond livscoach.
Som ganska snabbt öppnade upp frågan; "Vilka är dina vänner?" Och vidare "Finns dom där när du behöver?" "Finns du där när de behöver?". 
Njaaa!.... "Fundera på det ett tag nu, svårare än så är det inte."

Fick genast en klump i halsen, fan vad rakt på. Men hon hade ju givetvis rätt.
Finns dom där? Finns jag där? Och svaret är enhälligt - Nej.
Huvudet mot kudden. Gråt.

Gråt över vilken dålig vän jag är. I hjärtat är jag inte det. Och i tankarna är jag fullt upptagen med att tänka på både den ena och den andra personen. Men jag är dålig på att höra av mig. Förlåt.


Gråt över hur övergiven jag kan känna mig ibland. Hur den ledsna, sjuka jag inte accepteras om den glada, självbjudande, roliga jag inte är med. Om ni inte känner igen mig.
Om ni finns där, om ni lever likadant och åtminstone tänker på mig. Då förlåter jag.

SKITEN SOM SKA NED VARJE MORGON

Privat

LÅNGT FRÅN GLAMOUR

Helgen var allt annat än glamour. Helgens alla måsten och krav, lagda av mig men absolut förväntade av andra, läs familjen, tar musten ur mig. Helst av allt vill jag bara försvinna under någonting.
Nää!Helst av allt vill jag MÅ BRA, såklart! Men fram tills dess är jag så himla känslig för snabba vändningar eller snabba ryck.

Tog djupa andetag och åkte till Mulle Meck parken som är ett utomhusMeka för små barn. ALLT är spännande, klängande, krävande, spring och högljutt. Var på varannan förälder ser smått plågade ut av att vara där. Medan alla barn skiner upp som de gick på ecstasy höga sockerdoser.

lånad av Google

Själv vill jag gå lika snabbt som vi kommer dit. och varje gång tänker jag ALDRIG mer. Men så går det några veckor och sedan har jag glömt den värsta ångesten som Mulle ger.
När det har gått 5 min. är jag redo att åka hem. Men det vore ju som tortyr för mitt lilltroll att gå precis när vi kommit. Så jag plågar mig igenom ytterligare 20min. När 30 min har gått spricker jag nästan av längtan därifrån och i bilen hem är jag så trött och utmattad av JAG somnar i baksätet istället för lilltroll.

Återigen sitter här jag här och tänker Fy Fan, ALDRIG mer!

Somnade som en stock tillsammans med lilltroll efter utflykten och hasade benen efter mig hela e.m. Tröttheten lämnade mig inte. Resten av familjen besökte närmasta hemmapark och kom hem utsvultna. Lammjärpar o hemmagjord potatispuré slank ned och sedan blev det tvärstop. Magen har nu tagit stryk. Den lilla järpen ville inte stanna...Den flydde...

Med andra ord, långt från glamour.

ÄNTLIGEN KOM DOM! NU KAN HÖSTEN STARTA!

Bokbeskrivning i repris
 
Fifty Shades of grey, El James
Fifty Shades of Grey av E L James har slagit världen med häpnad. Det är en erotisk bästsäljare som har hamnat etta på topplistor i flera länder och blivit en stor favorit bland miljontals läsare. Missa inte 50 nyanser av honom - årets hetaste bok! Romantisk, befriande och fullkomligt beroendeframkallande. Trilogi.

Heja Heja, Martina Haag 
Heja, heja! är en peppande löparbok för folk som tänker att de är för gamla/tjocka/trötta/ointresserade av att börja springa. Den är lika humoristisk som Martina Haags tidigare böcker, men med handfasta tips om hur du tar dig från att nästan orka springa i tolv minuter, till att genomföra ett maraton och vara glad hela vägen.

Mitt positiva liv, Andreas Lundstedt
I Mitt positiva liv får vi för första gången läsa hela Andreas historia. Från uppväxten i Knivsta med talangjakter, showande och tonårsförälskelser till showgruppen Stage Four tillsammans med Lisa Nilsson, Peter Jöback och Lizette Pålsson i slutet av 80-talet. Åren som aerobicsledare i New York med sena partynätter, vänskapen med Mona Seilitz och starten med Alcazar som inom kort hade lagt världen för sina fötter. Turnéerna, kärlekarna, karriären.

Och mitt i alltihop: Dagen-när-Andreas-fick-veta-att-han-skulle-dö-dagen.

Handbok för psykon, Tove Lundin
Är du för sjuk för att orka vara frisk, eller för frisk för att verka sjuk? Har du dessutom svårt att passa in i samhällets snäva ram för vad som anses normalt? Då är du troligen ett psyko. Grattis! Var fjärde svensk är i dag ett psyko, även om jag…

Info/Källa: Adlibris

FINA VÄNNER

Bild:Privat

Det är det jag har.

Fina vänner som sänder mig kärleksfull omtanke och produktiva tips.

BLESSED!

Bröllopsdag med skamligt lågt firande

Japp, det är så det är. Idag är det vår Bröllopsdag! 

7 crazy years har passerat, det betyder att vi firar ylle?! Hur kul är det egentligen? Men det är klart, snygga skinnstövlar med yllekant kan jag tänka mig. Eller härliga yllevantar med skönt foder. Maken, han avskyr ull/ylle. Kommer inte i närheten av honom i plaggväg.

Fick ett überbra förslag av min goa 4-barnsväninna; 

"Varför inte en Herrgårdsweekend med SPA och vilandes under en yllepläd med en vacker utsikt?!"

DET vill jag göra i höst!  Det vet maken inte om än! Vi bestämde oss iaf för att skjuta på vårt firande till vi vet vart vi vill och när jag har ork.

Så är det någon som har Herrgårdstips?!

Men för att dagen inte ska bli helt utan en kärleksakt gjorde jag nyss något jag aldrig testat förr, men som är hur praktiskt som helst.Jag sms.ade just en ros till min man som han får hämta ut hos valfri Interflora.

Man får inte vara dum..Så vill ni göra någon glad en regnig dag, utan att kliva utanför dörrn, sänd en ros!

Ångrar allt jag missar!

Det senaste halvåret har varit ett riktig kokongleverne. För jag vet inget annat sätt att klara av dagen på. I mitt huvud och i mina drömmar så vill jag allt, orkar jag allt, kan jag allt. Sedan vaknar jag och inte ett jota blir gjort. För orken finns inte där. Inget ändras hemma. Inga dejter eller bokningar blir av. Alla sociala event blir osidosatta fast jag egentligen inte vill. Jag förmår mig helt enkelt inte. Jag lever inte.

Bara den senaste veckan har jag missat 3 viktiga saker, LadyGagakonserten, Releaseparty hos min vän Maria och burleskframträdande av min kära Miss Fancy Lane.
Det gör så ont i mitt hjärta att jag inte får till det. Matar i mitt huvud; "boka upp dig nu, boka upp dig nu, glöm inte bort, glöm inte bort..". Vips så är allt borta, eller jag halar på det. För att så fort jag ska kliva ur min "comfortzone" så kommer ångesten som ett brev...

I övrigt litar jag ju inte på kroppen ett skvatt. Medicinerna spelar mig spratt och just nu får jag ta mitt liv och min ork  from day to day...

Så SORRY och ett uppriktigt ursäkta till alla nära och kära som tycker jag är ignorant, glömsk och cocoonad. Jag vill och ska komma tillbaka som sällskap, support och releasepartyköpare så fort livet står på rätt ända. Men tills vidare är jag lite ett steg fram och två tillbaka.

Hjälp mig tillbaka..

Tjo vad det var livat i holken i Söndags

Under söndagen vaknade jag med den obligatoriska huvudvärken, som varje helg ger.

Tröttheten slår till och äger mig. Lika förvånad varje gång. Varför lär jag mig inte? 

Så förbenat godtrogen läs naiv om min egen kropp. Tog en kaffe i sängen, läste lite twitter, bloggar och försökte mig på en bok. Ingen ro i kroppen.

Det enda jag ville var att springa eller stavgå tills kroppen lackade av svett. Ha egen tid för egna tankar.

Tror ni jag lyssnade?

Nej! Vi träffade svärisarna och gick på marknad, lyssnade på gammeltjoa och fikade hembakad tantfika. Det var trevligt och det var skönt att komma ut. Ut i gummistövlar, frisk luft och lerpölar. Heliumballong iform av häst...Träffade lilltrolls goagoa gudmor och chattade lite.

Men hela tiden fanns det en gnagande oro, en trötthet som snart skulle uppnå högre höjder.
Vem i sitt sinnesfulla bruk åker till IKEA en söndag direkt efter löning?

Jag måste vara dum i höfvet! Det här skulle aldrig gå!

Svärfar hade redan rusat in o det var ju hans körhjälp vi skulle ha. Efter att försök gena genom hela Ikea med en snedåkande varukärra kom vi äntligen fram till det vi skulle ha. Lilltrolls nya juniorsäng.

Inte ett jefla ljus eller sevettförpackning kom jag med hem, för jag HANN inte! Maken stod utanför Ikea o uppmanade alla att ta det lugnt och metodiskt därinne. Men for som en projektil genom varje avdelning. Själv styrde jag den där bångstyrig kärran, större än mig själv och med en vilsen svärfar släpandes efter mig, som jag var tvungen att hålla koll på. Och alla andra var givetvis ivägen hela tiden!

Läs bilden baklänges. Så såg jag ut på väg ut ur kassans entrédörrar. No More Ikea with the family!

Att jag sedan var så energilös,übertrött, illamående, ångestfylld hemma är ett understatement.