NO PAIN NO GAIN

Eftersom jag hör i huvudet hur viktigt det är att jag håller ned min vikt genom att röra mig aktivt, så var det bara att bege sig ut på promenad. Den typ av promenad jag varje dag gör då jag inte tränar hos Anki.

En promenad som varierar mellan 4-7km varje gång. 
Ibland traskar jag en mil, men det är inte så vanligt som det borde bli. 
Idag skulle jag använda Runkeeper för promenad.

Idag började starkt powerwalk ,men fick för mig att göra ett avbrott på Stalands. Jag behöver alltid ett mål att gå mot.

Efter det besöket fortsatte jag mot nästa mål, Långseleringen, där jag vill bo. Jag brukar ta den lilla höjden ett-två varv och ned igen. Så vidare bort till Nälsta och sedan mot Vällingbyhöjden, där jag också vill bo.

Idag kom jag inte till V-byhöjden för när jag var som längst bort, hemifrån, slog bröstkorgssmärtan till som hårdast. Inte håll eller så. Utan det här är SMÄRTA mellan revbenen där leden går, längst ut på revbensbågen.
Det går alltså knappt att andas och absolut inte svänga med armarna. 
Går knappt att förstå.

Bild:privat

Bild:privat

Jaha, vad gör jag nudå? Jag måste ju hem. No pain No gain. 

Det var bara att köra på. Jag kan ju inte gå stel i höger arm då spänner 
jag ju hela kroppen och det gör ju ännu ondare. Måste skaffa en ny "träningskorsett" i rätt storlek som "trycker ihop" revbenen.

När jag kom till V-by bestämde jag mig att gå till hälsokostbutiken 
och handla Acai-dryck. Mycket antixodanter och annat nyttigt. 
Bästa att köra på! Snabbt in och snabbt ut!

Avslutar med trappor ned och upp! 

Kollar Runkeeper - Inte toppresultat, men jag ska inte slå på mig själv, 
nu ska jag klappa mig på axeln för att det gick bra att komma hem.

ANDRA CHANSEN

Bild.Svt.se

I helgen som gick hade Mello sin "andra chansen".

Robin och Anton gick till final och denna cougarmama blev nöjd. 

Alltid kul med nya tillskott på stjärnhimlen 

och Robins röst är en gudagåva. 

Sen kan han behöva tagga ned ett par hekto. 

Han är ung, han lär sig. 

Alla verkar tycka att det är givet med en andra chans i Mello. 

Är det så i resten av livet?

Att alla tycker det är så självklart?

När det kommer till kritan?

I så fall öppnar jag upp för min andra, tredje och fjärde chans.

SMÅA FÖR DOM MED GIGANTISK PLÅNBOK

Söndag kom med ett oerhört stort behov av att gå fort, powerwalka,

och att prata prata prata.

Ringde min tantfika-vän och vi begav oss till Ängby. 

Dels för att ta oss igenom naturen , spana på snygga hus, 

gå fort och sedan kunna fika på Gateau när vi blev frusna.

So we did.

Jisses, vad vi halkade runt, snorhalt och broddar som inte funkar.

Powerwalken innehöll allt utom power.

Bild: Småa

Då upptäcker vi att det är visning av de nybyggda stadsradhuset av Småa.

Korsningen av Norra o Södra Ängby, längs högtrafikerade Bergslagsvägen.

Husen som vi tidigare hånat priset för. Smala radhus i tre plan, 

ca. 154kvm, för 7.3 millar. 

Småa var från början ett företag för medelklassen som också med 
små medel kunde köpa sig ett hus och skapa sig ett hem för sin familj.

Citat:
"Det började redan 1927 under namnet Stockholms stads småstugebyrå, då de första självbyggarna 
reste sina 231 småhus i Olovslund och Åkeshov strax utanför Stockholms centrum."

"Affärsidén är att inom Stor-Stockholm initiera, utveckla och genomföra attraktiva prisvärda bostadsprojekt med möjlighet för kunder att skapa sina personliga hem genom egen medverkan."

"Moahahaa!
Folk kan ju inte vara kloka.
Svindyrt!

Husen precis vid bergslagsvägen, 
vid korsningen, avgaser, oljud, 

ingen tomt, för litet kök osv."

Eftersom jag står i Småa-kö sen ages-ago, 
i princip så pass länge (1968) att jag står först i kön 
och får av erfarenhet välja och vraka i läge och placering.

och Väninnan är husletande, så ville vi in på visningen.

Givetvis har de valt att ta det huset 
som är längst från bergslagsvägen, närmast villaområdet 
och är mest attraktivt.

Jättesnyggt inredd. Mina bilder nedan gör det inte rättvist.
Vi gick runt och tyckte upplägget för en liten familj eller ensamt 
par som inte har ont i knän eller rygg var bra. Skulle absolut trivas. 

Stilfullt inrett och fint ljusinsläpp med stora fönster m.m.
Men absolut INTE till priset av 7,3 millar.

Då kom dråpslaget som fick oss att hamna i gapflabb.
Mäklaren som stolt visade runt måste ha stått framför spegeln och övat.
För hur kan man utan en min och i all självklarhet säga att just detta hus längst in på gatan hade ett pris på 8,5 millar.

Tack och Hej!

Vi halkade ut från huset i chock.
VAD var det som var värt 8,5 millar i detta radhus? 
Det fanns inga hyperspeciella finesser, inga guldkranar, 
ingen öppenspis, ingen tomt, ingen städerska, kock eller butler. 
Och läget? Ängby -JA! Läget -NJAE...

För 8 millar får jag ett fristående hus med lite större tomt, 
designinredning, öppen spis m.m. någon helt annanstans, 
t.o.m. i Stockholmsområdet.

Vad har hänt med SMÅA?
Hur tänkte man här...

Bild:privat

VECKANS VÄNNER

Förra veckan började med lunchhäng (gäddhäng) med mina funnygirls. 

Vi skrattar jämnt hysteriskt, så pass att den ena av oss alltid tror att 

vi ska bli utkastade. Men icke. 

Däremot satsade vi föredömligt på porslinskross och "knivhugg". 

Ingen ska säga att vi är lätta att vara med, 

men vi är hilarious tillsammans.

Sedan följde veckan av Vallentinbesök, jobb och sjukgymnastik.

Så kom äntligen fredagen och TANTFIKA med en annan kär gammal vän 
som inte vill visa sig mer på bild, 
(då blev det hennes nya förlovningsring.)

Och herregud så tråkiga våra fikaval var. 
Själva ätandet hade inget fokus, utan prata i min på varandra 
och lyssna tills öronen blödde var mer vår melodi.

Vi avverkade livets alla innehåll; förlovning, giftemål, skilsmässor, husköp, barn, jobb, drömmar, semstrar,hälsa, ohälsa. 
Allt som vi kunde klämma in på 120 min.

Bild:privat

UNDERBARA KOLLEGOR

Bild:privat

Bild:privat

Efter att ha haft jättefina dagar på jobbet, där psyket fick sig en jätteboost 

av att få gosa med Benny o Holger, de bästa killarna jag vet. 

Alltså hela kroppen fylls av kärlek och lycka, omhändertagande 

och en massa gos.Röstläget går upp en oktav och leendet 

går inte att motstå.

Och grabbarna gillar att röja o mysa på jobbet. Benny har fått mer att göra sedan Holger kom. Han har gått upp på heltid kan man säga. 

Ständigt hålla koll på vad den lille gör. Och vad vi gör med Holger.

A och O är att alltid hälsa på Benny först, annars blir han sur. 

Rätt ska vara rätt, han var här först.

PETA INTE PÅ MIG!

Bild:privat

Kortisonets utfasning gör så ont i kroppen. 
Konstaterade tillsammans med min sjukgymnast att det 
troligen kommer vara en tröskel var sjätte vecka 
med en utjämning efteråt. 

Suck. 

Jaja, bara att tugga i sig.

Jag vet ju vad det är. Jag har valt det själv.
Får tänka på fördelarna det ger 
och hoppas att det bara går vägen.

Men ge f-n att peta på mig för det gör ont 
i exakt varje led, muskel och benhinna.

Just sayin'!