LÄMNA STHLM?

Med återkoppling till mitt förra inlägg om "Vänner"...
Att lämna Sthlm - Det är en återkommande tanke. Att bryta upp och lämna det invanda.
Att lämna sten, betong, hets, boskapsfös i tunnelbanor, hetsjakt på det senaste osv.

Men det är just det. Bryta det invanda som är det svåra. Gräset är inte grönare på andra sidan och jag kommer inte finna total bliss i lilla Köping, eller någon annan mindre stad.

Nyktert försöker jag se på min romantiserande bild av att bo i en småstad. I ett litet hus med äppelträd i trädgården, där man tar hand om gamla och unga. Där gång och cykelavstånd ger allt. Där man är vänner och pratar med sina grannar, i mataffären och i badhuset. Är det verkligen så?!

Men vart är det då? Halmstad? Sundsvall? Visby?

Jag står där i tunnelbanan, magen knyter sig, längtar bort. Glor på tavlorna.
Om jag faller för tunnelbanereklamen, att det är i Nyköping man ska bo, nära till stad, skog, strand - de tre S:en! Blir jag lycklig då? Harmonisk? Ett med naturen? Centrerad? Balanserad? Total blisserad?

Troligen inte. Men den som inte prövar, vet inte. Kanske skulle lämna Sthlm ändå...

"...för vad vi än kallar det, så är det bara ett långsamt farväl....."