LÅNGT FRÅN GLAMOUR

Helgen var allt annat än glamour. Helgens alla måsten och krav, lagda av mig men absolut förväntade av andra, läs familjen, tar musten ur mig. Helst av allt vill jag bara försvinna under någonting.
Nää!Helst av allt vill jag MÅ BRA, såklart! Men fram tills dess är jag så himla känslig för snabba vändningar eller snabba ryck.

Tog djupa andetag och åkte till Mulle Meck parken som är ett utomhusMeka för små barn. ALLT är spännande, klängande, krävande, spring och högljutt. Var på varannan förälder ser smått plågade ut av att vara där. Medan alla barn skiner upp som de gick på ecstasy höga sockerdoser.

lånad av Google

Själv vill jag gå lika snabbt som vi kommer dit. och varje gång tänker jag ALDRIG mer. Men så går det några veckor och sedan har jag glömt den värsta ångesten som Mulle ger.
När det har gått 5 min. är jag redo att åka hem. Men det vore ju som tortyr för mitt lilltroll att gå precis när vi kommit. Så jag plågar mig igenom ytterligare 20min. När 30 min har gått spricker jag nästan av längtan därifrån och i bilen hem är jag så trött och utmattad av JAG somnar i baksätet istället för lilltroll.

Återigen sitter här jag här och tänker Fy Fan, ALDRIG mer!

Somnade som en stock tillsammans med lilltroll efter utflykten och hasade benen efter mig hela e.m. Tröttheten lämnade mig inte. Resten av familjen besökte närmasta hemmapark och kom hem utsvultna. Lammjärpar o hemmagjord potatispuré slank ned och sedan blev det tvärstop. Magen har nu tagit stryk. Den lilla järpen ville inte stanna...Den flydde...

Med andra ord, långt från glamour.