Tjo vad det var livat i holken i Söndags

Under söndagen vaknade jag med den obligatoriska huvudvärken, som varje helg ger.

Tröttheten slår till och äger mig. Lika förvånad varje gång. Varför lär jag mig inte? 

Så förbenat godtrogen läs naiv om min egen kropp. Tog en kaffe i sängen, läste lite twitter, bloggar och försökte mig på en bok. Ingen ro i kroppen.

Det enda jag ville var att springa eller stavgå tills kroppen lackade av svett. Ha egen tid för egna tankar.

Tror ni jag lyssnade?

Nej! Vi träffade svärisarna och gick på marknad, lyssnade på gammeltjoa och fikade hembakad tantfika. Det var trevligt och det var skönt att komma ut. Ut i gummistövlar, frisk luft och lerpölar. Heliumballong iform av häst...Träffade lilltrolls goagoa gudmor och chattade lite.

Men hela tiden fanns det en gnagande oro, en trötthet som snart skulle uppnå högre höjder.
Vem i sitt sinnesfulla bruk åker till IKEA en söndag direkt efter löning?

Jag måste vara dum i höfvet! Det här skulle aldrig gå!

Svärfar hade redan rusat in o det var ju hans körhjälp vi skulle ha. Efter att försök gena genom hela Ikea med en snedåkande varukärra kom vi äntligen fram till det vi skulle ha. Lilltrolls nya juniorsäng.

Inte ett jefla ljus eller sevettförpackning kom jag med hem, för jag HANN inte! Maken stod utanför Ikea o uppmanade alla att ta det lugnt och metodiskt därinne. Men for som en projektil genom varje avdelning. Själv styrde jag den där bångstyrig kärran, större än mig själv och med en vilsen svärfar släpandes efter mig, som jag var tvungen att hålla koll på. Och alla andra var givetvis ivägen hela tiden!

Läs bilden baklänges. Så såg jag ut på väg ut ur kassans entrédörrar. No More Ikea with the family!

Att jag sedan var så energilös,übertrött, illamående, ångestfylld hemma är ett understatement.