Det senaste halvåret har varit ett riktig kokongleverne. För jag vet inget annat sätt att klara av dagen på. I mitt huvud och i mina drömmar så vill jag allt, orkar jag allt, kan jag allt. Sedan vaknar jag och inte ett jota blir gjort. För orken finns inte där. Inget ändras hemma. Inga dejter eller bokningar blir av. Alla sociala event blir osidosatta fast jag egentligen inte vill. Jag förmår mig helt enkelt inte. Jag lever inte.
Bara den senaste veckan har jag missat 3 viktiga saker, LadyGagakonserten, Releaseparty hos min vän Maria och burleskframträdande av min kära Miss Fancy Lane.
Det gör så ont i mitt hjärta att jag inte får till det. Matar i mitt huvud; "boka upp dig nu, boka upp dig nu, glöm inte bort, glöm inte bort..". Vips så är allt borta, eller jag halar på det. För att så fort jag ska kliva ur min "comfortzone" så kommer ångesten som ett brev...
I övrigt litar jag ju inte på kroppen ett skvatt. Medicinerna spelar mig spratt och just nu får jag ta mitt liv och min ork from day to day...
Så SORRY och ett uppriktigt ursäkta till alla nära och kära som tycker jag är ignorant, glömsk och cocoonad. Jag vill och ska komma tillbaka som sällskap, support och releasepartyköpare så fort livet står på rätt ända. Men tills vidare är jag lite ett steg fram och två tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar