VIKT-IGA SAKER

Jag har gått med i en viktklubb. Mest för att enkelt räkna på kalorier och försöka hålla mig till en viss nivå. Jag ser det som en bra hjälpreda. Som pepp! Kanske finns det bättre, men jag nöjer mg med den här,så länge.

Jag har ju som sagt ett gäng kilon att jobba bort, för kläderna passar inte, och jag trivs inte med mig själv.
Känner inte igen mig själv vare sig på utsidan eller insidan. Det finns heller ingen ork just nu till att leva efter LCHF eller GI. Jag är inte redo. Men jag vill äta strukturerat, av allt, under kontrollerade former.

Nu har jag lite andra odds emot mig också. Stress och utmattningssyndrom gör att man går upp i vikt.
Ämnen i hjärnan säger till kroppen att den saknar, måste spara och omvandla stresshormon till ämnen som bildar fett. Alltid över buken. Enkelt förklarat.

Det visste jag ju mellan tummen o pekfingret, men fick det förklarat av den medicinske läkaren på Stressrehab, Danderyd.

"Sedan har ju du oturen att äta tre mediciner som alltid gör att man ökar i vikt, alla tre. Typiskt."
"Eh?! Ja, väldigt typiskt!"
"Du får liksom kämpa mer för inte låta kroppen öka i vikt mer, istället för att gå ned i vikt. Kan känns trist och problematiskt. Men du bör tänka på det iallafall."

Så nu tänker jag på det. Ofta. Jag har hört det förr. Så jag har tänkt på det hela tiden, till o från.
Ibland orkar man inte bry sig om vikten, för man känner inte igen spegelbilden iallafall. Vart tog hon vägen?

"Glöm inte bort att det är en sorgprocess, du går igenom."
"Tro mig, det gör sig ständigt påmint."

SÅ när jag gick med i viktklubben så insåg jag att det kan skapa lika mycket skuld som det skapar pepp.
Bara att välja rätt väg att gå. Och vara dödsärlig mot sig själv när det gäller matintag och motion.
Ge sig själv delmål och små belöningar. Vi får väl se hur det går...första veckan -1,8kg.
Den andra veckan inte ett gram ned. Men midjemåttet är 5cm mindre.

Bilder:privata