Dagen då brytet på ringen kom...

Jag vet att vi alla drömmer olika.
Det här var från början inte heller min dröm. Nej, nej, nej, mina drömmar var storslagna, grandiosa. Herregud, drömmen om 400kvm, pool och panoramafönster, givetvis, what else liksom?!
Med handen på hjärtat så var jag inte så sugen på radhus. Är inte det som att nästan ha ett hus, men ändå inte?!

Men så plötsligt slog jag av radhussträngen. Insåg väl att det andra var kört,fullkomligt.
Drömmen om ett radhus kanske jag kunde mata på lite då och då som en surdeg. Det var liksom inte kört här...Eller?!


Jag minns när det hände.
Det var när jag klev upp på Långseleringen/Ramselegatan för första gången. I denna lilla radhusidyll, byggda i engelsk stil ibörjan av 50-talet.


Vad är det för sträng som husen spelar på?
Jag älskar gigantiska, vita kubhus med panoramafönster, inte små bruna, röda, grå med fönsterluckor. Nää, det var inte min stil alls. Tvi vale.
Jag smög längs gatan och för varje steg smälte mitt hjärta...Här vill jag bo, ropade mitt hjärta!



Så när jag idag klev upp på Långseleringens idyll, kom brytet. Brytet av avund, sorg, längtan. Längtan efter något annat. Tårarna rann. Nej, de störtade.
Samlade mig en aning för ett gå, minst två varv. Tur att jag hade barnvagnen med, kunde ju skylla på att jag sövde barnet om nu någon tyckte att jag uppförde mig lustigt.

Det var så lugnt och fridfullt. Säkerligen alldeles för lugnt för Mari Jungstedt eller Camilla Läckberg. Ja det ligger säkert ngn hund begraven här. Men det bryr jag mig inte om.

Här lämnar man ytterdörrar öppna för vädring, ur övre våningsfönster hänger varma täcken på vädring,tanter påtar i trädgårdarna och barn på spark och trehjuling. Här möts 50-tals klassiker med modern new England stil.

Klev jag rakt in i 50-talet?!

Nåja, gjorde jag det så trivdes jag i detta lugn.
Här skulle vi bli trygga. Här skulle vi trivas. Här skulle vi växa. Här skulle den kreativa lusten komma tillbaka. Här skulle jag lära mig spela piano, medan lilltrollet övade att gå i ballerinaskor. Här skulle jag odla luktärter, som sedan fick stå i min egendrejade vas. Om vi bara fick chansen.

Klev sedan ned för sluttningen mot första bästa spelbutik. Trissens chans är minimal.
Men plötsligt händer det!...


Låt det hända!