Dagen började så bra med en duktig tös hos ögonläkaren.
En vanlig syntest som slutade i stort A i både syn och uppförande.
Vilket betydde mycket med tanke på hur trostsig och jobbig fas
hon är i just nu.
Sedan lite småhandling och hem för att invänta ett bokat telesamtal
från stressrahab. Nu skulle ett beslut komma.
Pirrigt.
Vad nervös jag blev. Nästan illamående.
Mycket står på spel. Någon övrig plan finns inte satt
och jag känner att allt hänger löst.
Det känns jobbigt att bara gå och vänta på ett svar.
Klockan blev ett. Ingen ringde. Nähä.
JAG ringde, de tre olika nummer jag fått. Ingen svarar.
Jag lämnar meddelande överallt. Smått förbryllad och slutligen irriterad.
Vad nonchalant.
(Äsch lite nonchalans gör väl inget, för hon är väl ändå liten, svag och har ingen åsikt, ELLER?!!)
Spänd väntar jag en timme. Två timmar.
Ingen ringer.
 |
| Bild:Google |
Nä nu jävlar ringer jag igen.
Och NU svarar hon...
"Ojdå", hon svamlade på om missad tid, att hon varit sjuk
och inga beslut fanns tagna i hennes beslutsgrupp.
"Och nu vet du att sportlovet är nästa vecka
och oturligt nog för dig så är jag ledig då!"
Okej.Suck.Fucking surprise.
"Så när hör jag något från er?"
"Ja, det blir om två veckor."
"Tack, hej."
My God, den sk utredningen som ska avgöra OM jag ska få gå i stressrehab
som ska ta max tre veckor kommer nu resultera i 7-8 veckors väntan.
Så typiskt mig, känns det som.
Om jag nu ska måla fan på väggen så kan jag just ge mig 17
på att det blir ett nekande.
Har ni sett Falling Down?!
Just asking...
 |
| Bild:Google |
4 kommentarer:
Känner så väl igen din känsla. Man väntar och väntar och allt tar sån jäkla tid. Hopplöst som 17. Men försök släppa känslan då du inte kan påverka det här just nu.
Djuuupt andetag!
Kram kram <3
Det var väl ett klämkäckt råd från en så jäkla sansad person haha
Nåja, du vet vad jag menar! Love <3
Lite förvånande att ett sånt här bemötande kommer från just stressrehab (jag har ju bara positiva erfarenheter av min gruppterapi). Men då tror jag att det måste vara någon "mening" med denna väntan. Att du ska hamna hos rätt person, hamna i rätt grupp. Även om det känns TUNGT nu!!!!
Jag tycker det är väldigt nonchalant av dem att inte ringa när de har sagt att de ska. Med tanke på var de jobbar, menar jag. De borde ha en plan B om nån blir sjuk osv.
I övrigt håller jag med den balanserade Barbro och frk Lane. :-)
Kram
Skicka en kommentar